Don´t Give Up On Me.
Känslan av att finnas till men inte orka leva livet fullt ut kan va den tyngsta men ändå den tommaste känslan av alla.
Jag finns , jag är här , men ändå så långt ifrån en hel människa.
Rädslan , tomheten , ensamheten.
En tyngd på mina axlar som ja inte kan hantera....
Ett tomt skal ..
Jag kan inte bemästra de hinder som nån där uppe har lagt ut för mej .
Livet behöver göra en livsomvälvande kullerbytta med mej, men är inte fysiskt kapabel för det i nuläget.
Ja hoppas för allt ja tror på att den dagen ska komma då ja är fysiskt och psykiskt redo, för efter den dagen tror ja att jag kan resa mej ur askan å bli starkare än ja nånsin varit.
Men fram tills den dagen kommer gäller de att försöka överleva...
1+1
Har vinkat av familjen idag , de har åkt mot Örebro för att flyga till Turkiet.
Kommer bli 2 tuffa veckor för mej ,, de är trots allt mitt största stöd för tillället !
Ska göra mitt bästa för att klara mej ändå !!
LoVe <3
Trust.
How am I supposed to trust life when it keeps disappointing me ??
