Everything Happens For A Reason

Här ligger ja i min ensamhet å stinker vitlök, magen gör uppror i samarbete me halsen, de planerar nån kupp tror ja =/

De är så många tankar som snurrar runt, runt, runt, likt ett parisehjul...
Hur ska ja få stopp på de?

Vill så gärna bestämma mej för att ta tag i mitt liv, de vore de bästa som kunde hända nu, börjar sköljas över av panikkänslor som blir jobbigare å jobbigare varje gång de dyker upp...

Imorrn är de en månad kvar tills ja fyller 24, ja har så många underbara vänner i samma ålder som har uppnått så många mål, å här sitter ja me rôven fastklistrad, Why? För att ja är , ja va är ja? Feg? Bekväm? Lat? Förvirrad? Rädd? Ingen som helst jäkla aning, men nått är de som håller mej tillbaka från att ta ett skutt ut i de okända å leva livet, de liv som väntar på mej nån stanns där ute !!
De finns INGET, verkligen inget som håller mej kvar här!
Aa de där blev ju lite tokigt, har ju såklart min familj å mina vänner, men de kan man ju på ett lr annat sätt ta me sej <3

Oj, nu djupdök ja verkligen!

Men just nu känns de inte som ja har levt mitt liv , har bara följt alla regler gällande vuxenlivet, jobb, egen lägenhet, betala räkningar, leva som en svensson...

Va fasen, de har ja ju resten av mitt liv på mej att göra, de livet vill ja leva när ja hittar nån att dela de me. Tills dess, jaaruu, de får framtiden utvisa...